.

Då var min andra cyeklv urpa på dessa tre intensiva cykelår ett faktum. En plusgrad, såg inte alls isigt ut och så tog jag en sväng lite väl tvärt imorse. Cykeln försvinner under mig och jag landar på knäet. Skrattade hela vägen ner till NUS. Folk måste trott jag var helt störd. Det roliga med min skadeglädje är att den även gäller för mig själv. Har hursom ännu ont i knäet. Får hoppas det bara är ett rejält blåmärke. Och förresten, mina jeans klarade sig hela!

Nu ska jag ner i tvättstugan. Ikväll kommer det lite folk och kollar på vår lägenhet. Den ligger ute på bostadens sida nu.

 

 

// josefine