.

Denna rastlöshet och detta mörker är outhärdligt. Damp i benen och en trötthet som är sjuklig. Tog just en uppfriskande promenad i kylan och det gjorde verkligen sitt. Hur kan man inte gilla när det biter i kinderna och man känner kylan omfamna kroppen? Jag blev som en ny människa när jag dessutom fick se solen kämpa sig över horisonten. Nåväl, jag måste ju erkänna att jag längtar efter ljusare tider, men lite kyla är väl underbart?

 

Har hunnit med sjukt mycket hemma under några dagar. Städat, fixat jul, gjort köttbullar och bakat. Nästa vecka väntar dessutom bak av både pepparkakor och lussekatter innan vi på torsdag styr kosan mot Umeå igen. Har jag förresten berättat att jag ska laga ett hål på torsdag. :S 

 

 

// josefine